Min sambo har länge haft något strul med halsen, vilket har lett till att hans röst nästan försvunnit. Därför har vi nu bestämt att han ska vara tyst tills det blir bättre. Jag hoppas det fungerar, för det finns en gräns för hur länge det är roligt att hålla monolog. Ett tag skrev han lappar, men jag är tydligen dålig på att tyda handstil.Nu lyssnar vi på radio.
Det känns lite som att vi hoppat femtio år framåt i tiden. Två pensionärer som sitter brevid varandra och lyssnar på radio. Är det inte kärlek, så säg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar